Rädslan kryper närmare och närmare. Efter ett par awesome dagar, är det dags igen.

Dagen idag har varit ganska så okej. Det värsta är väll allt som jag har ätit. Jag känner mig som en vandrande bomb, som snart kommer att sprängas av fett. Fettet har tagit över mina ådror och mina blodceller, de är inte längre blodceller, utan fett. Mina lår är stora, min mage är stor, hela JAG är stor. Jag måste hitta ett sett att undkomma kalorierna, kanske ska vara ute och gå lite oftare? Jag förbränner ganska mycket genom att gå. Eftersom jag ska till Gekås snart så ska jag köpa mängder med tuggummi som jag kan använda när jag blir sugen på t.ex godis. Tuggummi är bra att ha. Det är också söta mjukisbyxor från Cubus, jag gillar dom verkligen, plus att dom döljer mina enorma lår som jag inte vill visa, men vissa dagar går jag runt i bara linne. Folk kanske inte förstår varför jag gör det, men det är såhär att jag strävar efter att bli lite mer utåtriktad, och, jag kan inte riktigt förklara det, men på något sätt så reflekterar kläderna lite över det också. Men jag gillar mjukisbyxorna starkt.
I alla fall så återgår vi till dagen, jag gjorde mig i ordning och sminkade mig och lockade lillasysters hår och sedan åkte vi in med mamma till Halmstad. Jag köpte en parfym som heter Pink Sugar och doftar muffins, den sjukt god att lukta på. Den kostade 199 kronor, men det får man ju ta, det är faktiskt billigt för en parfym ändå. Den finns på Åhlens för folk som vill ha den, flaskan kan ni inte missa.
Efter det så gick jag och lillasyster till Espresso House och fikade, hon beställde iste och jag beställde en Chai Latte, mamma betalade så vi beställde varsin stor. Chai Latte är sjukt gott, den är så varm och gosig, det ända dåliga är väll att man blir trött av den ganska fort. Men det får man ändå stå ut med. Det var väldigt mysigt att sitta bredvid lillasyster och fika, vi satt i en soffa tillsammans och pratade om helt random saker om ingen orkar att bry sig om egentligen. Men så är vi, vi är riktigt random.
Efter det har inte så mycket hänt, det var väll dagen in princip.

Jag vill mäta midjemåttet, men vågar inte, jag vill inte kollapsa på golvet.
Jag vill väga mig, men jag vill inte att vågen går sönder.
Jag vill vara smal.

Jag hade nog min läskigaste dröm hittills idag, den var inte skrikläskig, men den var riktigt obehaglig, jag ryser.
Jag minns inte drömmen så särskilt bra, men jag minns det som var läskigt.
Det började med att jag åt chokladbollar, sedan tittade jag mig i spegeln och såg magen välla ut. Jag bestämde mig genast för att banta och åt ingenting eller drack ingenting heller. Sedan efter ett tag så såg jag mig själv i spegeln och såg bokstavligen ett levande skelett, mina höftben syntes tydligare än någonsin och revbenen var också ganska tydliga. Jag bestämde mig för att börja äta igen, men jag kunde inte, jag kunde inte få någonting ner i halsen och jag kunde inte titta på fet mat. Efter en tid så tittade jag mig i spegeln igen och då kunde man se organen också. Jag var helt enkelt ett skelett, en zombie. Sedan, så dog jag. Jag föll ihop, jag kunde inte leva mer och det slutade med att jag hamnade på akuten, men jag var helt utom räckhåll för att räddas. Så jag dog. Jag dog på sjukhuset.
Det läskigaste av allt var/är...
Att jag önskade så när jag vaknade att detta till viss del hade hänt

Maja.
Du förtjänar inte att tycka så illa om dig själv. Du måste inse att du är helt underbar, både din insida och utsida!Jag älskar dig för den du är! Och du ser bra ut, det kan du inte förneka!
Du var söt sedan första gången jag såg dig, när jag tittar på dig ser jag en smal tjej som är mycket fin!

Jag blir så deprimerad att folk tycker såhär om sig själva.

Nu har jag alltså hjälpt till, och jag orkar inte skriva någonting, hela jag är uttömd.

Idag så ska jag vara kassörska på en loppmarknad, det kommer att bli...intressant. Jaja, jag skriver ikväll och berättar!
Hej då.

Jag skulle ladda upp ett videoinlägg, men allt dampade sönder. Ni får höra om dagen imorgon.

Jag känner mig så äckligt trött hela tiden.
Men nog om det.
Idag kommer sysslingarna och ska säga hejdå till storasyster som kommer att åka till USA i ett år. Det ska bli lite mysigt att ha dom här. Mathea sover över vilket gör det hela extra roligt! Det regnar ute nu, ush, jag gillar inte regn, men det kommer att bli sol senare ikväll. Det hoppas jag i alla fall.
Jaja, nu ska jag fixa mig.
Hejdå.

Det var längesedan jag skrev ett inlägg. Men det beror på att internet har dampat och lite annat. Men nu skriver jag ju.
Jag har börjat få lite brunare hud, det är jag faktiskt förvånad över, jag förväntade mig inte att det skulle gå så snabbt. Men ser man på. Huden är inte sådär väldigt brun, men brun är den. Imorgon ska det bli sol också, så det blir standen för mig. Det är bekvämt att sola, brun hud är fint.  Jag vet inte om det passar på mig, men jag kan i alla fall ge det ett försök. Hm, idag har inte så jättemycket hänt, men jag kan ju berätta om gårdagen kanske.
Nåväl, igår så var jag och hälsade på min lilla kusin Blenda, hon är bara 8 månader och hur gullig som helst. Jag gillar bebisar, men jag skulle aldri knna tänka mig att ta hand om en bebis. Jag måste först lära mig att ta ansvar för mig själv och det har jag inte bemästrat på LÅNGA vägar. Men man kan bara inte motstå bebisar, dom är för gulliga. I alla fall, så gick jag och handlade med henne och mormor, det var otroligt varmt, men mysigt när man hade Blenda med sig. Efter det så gick vi in till mormors trädgård och satte blenda på en filt med en massa leksaker och mig där. Hon var supersöt när hon satt och plockade små grässtrån, små saker kan verkligen göra bebisar upptagna i timmar. Jag fattar inte riktigt hur dom kan det, jag menar, jag skulle ju ha blivit ganska uttråkad av att studera ett blad, men allt är ju nytt för dom också. En stor värld med massor att upptäcka, bebisar ser alltid livet som ett äventyr vart dom än beger sig. Det är lite gulligt att se så små bebisar med så stark känsla att utforska. Det var dock lite äckligt att hon kissade på mormors byxor, men det var riktigt kul ändå. Blenda blev helt tagen av min telefon, hon älskade verkligen den. Det var så sött, ända tills hon försökte att äta upp den. Men jag lät henne tugga på den lite i alla fall, sedan när hon tänkta stoppa in hela i munnen var det dags att ta den ifrån henne. Men mobiler är ju också mycket intressant när man är så liten som Blenda.
Efter den lila visiten hos Blenda var det dags att gå hem i det olidligt varma vädret, men jag gillade det, man ska faktiskt inte klaga. Inte efter den olidligt kalla vintern så är jag bara glad att det blir en mycket varm sommar. Varm sommar, det är något i den meningen som bara får mig att rycka till och bli glad. Mina favoritord är:
Japan
Sommar
Sol
Smink
Frisör
Ordningen kvittar, men i alla fall, jag älskar alla orden. Men dagar som denna, dagar då man har så olidligt tråkigt så kommer man alltid på att snart är det slut. Snart är det inte sommar mer. Snart kommer jag att börja i skolan igen, men på ett märkligt sätt så längtar jag faktiskt. Jag längtar efter att få börja i nian eftersom det är mitt sista år i den där skolan. Sedan sticker jag iväg därifrån och kommer aldrig mer tillbaka. Jag ska göra mitt bästa för att komma in på det jag vill. Jag är redan förberedd, eftersom alla ämnen i nian (förutom matte) är roliga, alltså, roligt och roligt, men intressantare. I SO:n kommer jag att få läsa om Japan till exempel. Jag ska höja mina betyg från 3 MVG til minst 5 MVG eller mer.
Hur som helst, tillbaka till dagen. På kvällen så ringde en kompis som heter Felizia, hon och jag gick i sjuan tillsammans och har hållit mer eller mindre kontakt sedan dess. Hon ville att jag skulle komma över, så jag gjorde det, till en början gjorde vi inte så mycket, vi pratade om hur det gick i skolan för oss båda och lite annat. Sedan såg vi på den amerikanska versionen av The Grudge. Jag tyckte att filmen var helt okej, den hade sina moments men den var inte så jätteläskig. Trots att jag inte kunde sova på natten senare, men det får man räkna med om man ser en skräckfilm tycker jag.
Hur jag mår, det är väll, bra. Jag skulle gärna må bättre, hela tiden känns det som att något fattas, jag känner mig så ensam. Nu kommer det oändliga tjatet, men bloggen är ju min trots allt. Men jag vill bara ha någon som jag kan umgås med, jag har aldrig vågat ringa någon. För jag är alltid rädd att alla ska säga nej, eller jag vet att dom gör det. Jag har själv isolerat mig i denna staden, och då får jag räkna med att leva ensam.
Jag är så äckligt trött just nu, det är en sådan trötthet då man bara gnällero ch gnäller och gnäller, jag skulle kunna hålla på att skriva i flera timmar, men jag skulle bara komma av mig och tillslut skulle det framstå som att jag var hög. Men vadfan, då får det faktiskt göra det.
Jag vill åka till Tokyo så jävla bad! Jag vill dit!
Jag måste göra något innan jag dör av tristess, jag har fastnat i en cirkel av att göra samma saker. Men det är nog bara jag som tror det, eller det är så jag känner just nu. Sedan så kommer jag att känna något helt annat nästa dag. Hej där humörsvängningar! Jag har börjat få ett adamsäpple nu! NEJ! Jag måste få mina hormontabletter så fort som möjligt. Annars så vet jag inte var jag ska göra, jag kan nog inte leva med mig själv då. Gud vilken jävla whiner jag är! Jag har huvudvärk! En stor huvudvärk, det är troligen för att jag tänker så mycket, eller tänker, jag skulle kalla det något ord som jag inte kommer på just nu.
GAAAAAAAAAAAAAH!
dagjfdöhgdsoöhgösdlgjdsglfjdsblgdsgödsjcoisapädfidpfjdgfmd,..gfdsa.gbfbgfgudsfiew+roewörajkcsapo!

Efter drygt en vecka så är datorn tillbaka. Detta gillar jag!

Just nu sitter jag och tänker igenom dagen som gått. Och det var faktiskt som vilken annan dag som helst, bara det att jag har fått presenter. Jag känner mig sådär känslolös igen, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva då. Men tack för alla grattis på facebook, det värmer! <3

Dagen idag har varit väldigt underlig, men framför allt mycket sorglig för mig. Jag vet inte direkt varför, men det bara blev så. En känsla av oändlig ensamhet sköljde över mig som en står våg. Jag har ingen, insåg jag, jag har verkligen inte det, eller jo, mina 4 bästa, men annars. Inte. Jag önskar någon gång att jag kunde ha ett helt gäng med kompisar som.....som inte var rädda för att vara sitt sanna jag. Där skulle jag nog verkligen passa in. Jag låter så jävla desperat, jag vill ha mina 4 bästa, det vill jag verkligen. Men jag vill bara känna hur det känns att vara med i något......stort för en dag. Det hade varit kul. Jag vet inte, jag känner mig så ensam och det gör ont i hjärtat när jag tänker på det, det var därför jag ringde Maja, hon får mig alltid på bättre humör. Sedan så tycktes ensamheten sippra ur lite tack vare henne, men den är fortfarande kvar.
Ensam
Ensam
Ensam
Jag får ångest när jag tänker på det, jag vill inte vara ensam, jag vill ut. Men jag hittar inte någon i närheten som känner som jag. Ingen som fattar varför jag helt plötsligt kan bli helt deprimerad och tanklös. Jag vill ha någon som gör mig glad, jag vill att mina 4 bästa ska vara hos mig alltid. Men jag kan inte leva på andra, jag måste lära mig att någon gång får jag stå på egna ben. Men jag har inte byggt färdigt mina ben än. Jag måste börja göra det, men det är så jävla jobbigt att bygga det. Jag vill inte stå på egna ben, jag kommer inte att klara det. Jag behöver någon i närheten alltid, jag kanske inte tycker att jag behöver det, men det behöver jag. Jag vet att jag inte kan leva på andra, för de kommer bara att tröttna tillslut. Men jag vill hålla kvar i människor jag älskar, jag vill inte att dom ska försvinna! Jag hoppas aldrig att dom gör det heller, för om dom gör det, då försvinner jag.
Jag hatar att känna den påtryckande ångesten av att vara ensam. Jag vet inte vad jag ska göra, jag tror att jag måste till göteborg så fort som möjligt innan jag sprängs av ångest.
Jag vill bara passa in någonstans

Jag sitter just nu uppe när jag borde sova. Jag är trött, kan jag sova, nej.
Idag har det inte hänt så mycket, jag har blekt mitt löshår och förvånadsvärt nog så blev der direkt i min hårton. Det är bra, sedan så får jag förhoppningsvis limmet snart. Sedan såg jag på Alice i Underlandet, den var enormt bra! Jag hade velat ramla ner i underlandet, när det var fred där såklart. Det hade varit så himla coolt att få träffa den galne hattmakaren och katten!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu, jag känner mig så himla trött, tack sömntablett.
Nej, nu tror jag att jag ska sova, eller göra något som piggar upp mig.
Hejdå.