Skolan börjar imorgon. Fuck that. Jag känner att jag har varit väldigt oaktiv, men jag menar, jag har verkligen ingenting att skriva. Jag känner mig så jävla uppgiven, jag har en väldigt stark ilska som bara vill ut, jag vill skrika, slå och sparka på något för världen. För livet, livet kan bli så jävla fel. Jag vill gråta, jag vill gråta en ny flod och sedan döpa den till något, jag vet inte riktigt, men något. Den floden ska aldrig bli förorednad, trasigheten ska inte hitta vägen in i sjön som jag så förtvivlat ska gråta ut.
Självmordstankar har börjat hemsöka mig allt oftare, jag tänker på blod, rakblad och uppskurna vrister. Jag säger fortfarande inte att jag vill dö, jag ber om en räddning på något sätt, men sedan, om det inte finns en räddning, då vill jag faktiskt dö. Jag vill inte leva längre om jag aldrig kommer att bli nöjd med mig själv, för just nu känns det i alla fall inte så. Just nu känns det som att jag går på rakblad som skär upp fötterna. Bara mina änglar kan lyfta upp mig och få mig att flyga, flyga ifrån alla dessa rakblad som jag går på. Jag hoppas att jag en dag kan få mina egna vingar och flyga med mina änglar själv.
Nu ska jag snart sova för att skolan börjar.
Jag vill bara säga innan jag går att jag tackar för den som läser, det känns alltid bra att folk som känner igen sig kan läsa och veta att dom inte är ensamma.

Sommaren 2010=Awesome!
Tack till alla som var med