Jag vet att jag måste. Där jag sitter så väller det ut så mycket fett att en fullvuxen kan lägga sig på det och inte känna golvet. Jag hatar min kropp, jag har alltid varit tjock, jag kan omöjligt ha varit smal. Jag måste börja äta mindre, så lite som möjligt i alla fall. Lunchen går ju bara att skita i, eftersom jag sover till klockan tolv på dagarna så har jag redan missat lunchen. Det är frukosten och middagen jag är orolig för. Jag mår bra av att inte äta, jag känner mig så glad inombords och blir så nöjd med mig själv när jag ser att kilona åker bort ur min kropp. Ätandet för mig, är inte någon basic instinct, jag antar att det har varit det från början, men nu är det absolut inte det. Är det ingen som fattar hur tjock jag är, är det ingen som verkligen ser fettet som jag bokstavligen badar i?! Jag till och med andas in fett! Magen väller ut och låren är två stockar. Om man klämde mycket på mig så skulle det komma ut olja istället för fett. Ingen ser det, men alla VET att det finns där. Jag har en längtan som jag hade kunnat döda för om att se mig själv i spegeln och faktiskt vara nöjd med mig själv. Med min kropp, att slippa allt fett som väller ut. Slippa se mig själv som ett stort jävla missfoster.
Gud, du gjorde mig trasig! Jag hatar dig för att du bara lät det passera! Jag betyder inget för dig, jag blev trasig! Jag är inte menad att vara i denna världen egentligen! Jag är menad att bara...dö.
Jag vet inte vart jag ivll komma egentligen, men jag behövde bara skriva av mig. JAG VILL BLI SMAL! JAG SKA BLI SMAL!




Tack till:

Emelie

Felicia

Maja

Mathea

Utan er skulle jag lämnat jorden, för längesedan.

Jag älskar er, tack för att ni finns ♥