Det är mycket bra. Jag har blivit solbränd och är röd över hela ryggen, det är inte särskilt bra. Men det kommer att bli brunt senare och då är jag nöjd. Men jag mår ändå inte bra, jag känner mig så jävla kluven i huvdet och helt jävla utsliten. Jag ör arg på mig själv för att jag väger så mycket som jag vet att jag gör. Kalorier,kalorier och mer kalorier. Det det ända som jag är full av! Jag kommer aldrig att kunna se mig som vacker, jag ser bara en fet apa som står framför spegeln. Jag sminkar mig för att jag tycker att jag ser bättre ut då. Man får göra det konstgjort för att få det att se bra ut. If you fake it, you make it.
Men jag vill inte fakea länge till, jag vill riva sönder min kudde och skaka om hela min värld och tappa alla kilon som jag har gått upp sen i somras. Jag var finare då! Jag var kanske inte smal, men jag var i alla fall inte fetare än vad jag är nu! Ätstörning UNS, jo visst, du kan dra åt helvete din jövla störde äckliga lärare! Allt jag ville var att bli vacker, se mig själv i spegeln och vara nöjd med det jag såg. Men det fick jag inte. Istället gjorde ni raka motsatsen och får mig att vilja spy ut alla inälvr i kroppen varje gång jag ser mig själv i spegeln. Alla säger att jag är fin och vacker och jag säger tack, men det är bara för att jag inte orkar tjafsa om det. Jag orkar inte med att argumentera, jag är för trött för det. JAG ÄR FUL, FET OCH ÄCKLIG! Bara ta och inse det någon gång! DET FINNS INGET SOM HELST FINT MED MIG OCH HAR ALDRIG FUNNITS! Jag vill bara skära upp min mage och ta ut allt fett som ligger där och hälla det i en hink och sy ihop magen! Jag kommer aldrig att bli nöjd med mig själv så länge jag ser ut såhär. Vet ni hur det känns att bara titta i spegeln och du ser någon som får dig att vilja vända ut och in på dina ögon eller helt enkelt ta livet av dig för du får inte ut bilden ur ditt huvud. Spegarna borde gå sönder så fort jag tittar in i dem! Mitt BMI är säker 40000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000! Eller mer! Jag vågar inte kolla. Jag vill inte få reda på sanningen. Fetto, ordet ekar i mitt huvud, det går inte att undvika sanningen. Den hoppar över dig, sliter ut ditt hjärta och lämnar dig där för att förblöda tillsammans med din krossade lycka.
JAG ORKAR INTE!
Jag vill bara lägga mig i sängen och skära upp mig själv och ligga där och förblöda. Jag vet inte varför, men jag anser att när man inte blir nöjd med sig själv någongång, blir man aldrig nöjd med själva livet. Visst, man kanske har det bra och allt sånt där, men du vet ändå att det finns en liten repa i alltihop. Det är jag! Det är jag som är repan i MITT liv!
Men jag ska klamra mig fasst vid livets sista andetag om jag måste, för jag har inte gjort mitt på jorden än.
Nu går jag och vilar lite.
Hejdå.