Heter låten som jag just nu knarkar. Det är en skitfin låt. Den påminner mig om sommaren och all dess skönhet. Snart är det ju sommarlov också, men det verkar inte ha blivit så mycket av sommaren faktiskt. Jag som hoppades på en extra solig sommar i år. Nåja, man får inte hoppas för mycket, men det är sommar liksom! Det borde vara fullt med sol. Det hoppas jag att det blir. Nu läste jag just att det kommer att bli sol hel dagen från och med onsdag! Hoppas att det är sant. Jag gillar sol, det är bara det med att bli solbränd som jag har lite svårt för, men detta året har jag bestämt mig för att bli det. Så nu är det ute i solen med mig!
Men hur som helst så vill jag också ha sånna fina minnen som musiken är i denna låten! Den får mig att bli glad och tänka på mig och Felicia!
Det är ju bara en vecka kvar till sommarlovet! Det ska bli kul!

Hur som helst, idag så har jag åkt hem ifrån skolan för att jag mådde så dåligt. Jag hade typ sovit i kanske  timmar och min sömnkvalitet suger. Plus en enorm huvudvärk så jag stannar hemma för att orka med den sista japanskan imorgon. Den kommer att bli mycket spännande. Jag ska göra en presentation om varför jag gillar Japan, självklart med hjälp av lärare, men alltså, det är jag som kommer att prata. Det kommer att bli kul. Jag ska göra det sista av presentationen senare idag.
Det som är dumt är att jag inte får sova någonting när jag kommer hem, för att mamma och pappa tror att jag vänder på dygnet. Det gör jag ju i och för sig, men jag behöver få sova. Försvinna in i min egen lilla värld där allt är möjligt. Där blir upp nero ch ner blirupp, ungefär som Alice i Underlandet, jag har mitt eget lilla underland som endast visar sig när jag sover.  Hur som helst så ska jag i alla fall till skolan imorgon, jag missar inte japanskan! Men jag är glad att jag har fått vara hemma en dag och vilat i alla fall. Om man kallar det jag har gjort vila, suttit här hela tiden, men det är någon sorts vila.

Jag mår inte så bra, jag är besviken på mig själv av någon anledning som jag inte riktigt känner till. Men det känns jobbig att alltid ha det där stinget vart man än går. Stinget av självdestruktiva impulser och rakblad. Jag är så jävla emo nu känner jag, sitter här och klagar på mig själv och om rakblad.
Jag känner mig så jävla taskig mot alla andra när jag klagar på mig själv, det känns liksom helt irriterande. Jag menar tänk att bara få höra på andras klagande. Därför klagar jag typ aldrig. Men någongång och någonstans måste jag väll få göra det. Eller?
Nu ska jag vila mig lite och sedan blir det japanska, awesome!
Hejdå.