Den var awesome helt enkelt <3

Jag är så jävla besviken. Ni orkar inte ha ett sjukt barn. Ni bara sätter fram maten och förväntar mig att jag ska äta den på mindre än en halvtimme. Ni skiter fullkomligt i min känslor, ni säger bara att jag ska äta, ni bryr er inte alls om ångesten jag känner när magen sväller upp och att jag bokstavligen tvingas att trycka ner maten i halsen för att inte spy. Ni struntar fullkomligt i att jag mår dåligt. Jag har kommit på det nu, ni hotar mig med ätstörningsenheten direkt eftersom ni inte orkar. Ni vill inte ha ett sjukt barn, ni vill att någon annan ska ta hand om mig så att ni slipper. Men sen när jag blir frisk så orkar ni. Fan vad besviken jag blir, jag trodde att ni var äkta. Men icke, ni är så lata. Ni är egoister som skiter i erat barns känslor kring allt och inget, ni skiter i ångesten jag har och skiter i när jag förklarar att jag inte mår bra.
Fan för er.

Jag mår inte bra. Jag är fet, äcklig och skabbig! Jag testade att på handen runt mina lår idag och det gick inte, inte ens över knäet. Det är inte bra. Det är verkligen inte bra. Jag har gått upp massor i vikt. Det är INTE bra. Jag måste hitta ett sätt att förbränna mer. Imorgon ska jag ju till göteborg och gå hela dagen så då förbränner jag väldigt mycket, man förbränner faktiskt mer när man går i högklackat. Men jag vet att jag inte får, men jag kan inte låta bli, jag måste bli nöjd med mig själv någon dag. Jag vill se mig i spegeln och tycka om det jag ser, inte se ett groteskt monster som får mig att vilja spy. Make-up gör inte allt, man måste göra lite själv också.
Ush, jag känner mig jätte äcklad just nu. Jag hatar mig själv.
Nu ska jag packa inför göteborg som kommer att bli awesome!
Hejdå.

Hej där. Det är en solig och varm sommardag och jag har precis varit ute och solat, det var skönt, och jag blev röd, men det kommer snart att förvandlas till brun, hoppas jag. Jag känner mig fet och äcklig, varför kan inte jag vara vacker, varför måste jag äta? Men jag ska försöka äta, nu när Felicia har börjat så måste jag kämpa för hennes skull.

Jag längtar sönder, inte för att jag har något att skriva, men jag längtar sönder!

Jag har en sudden urge att spela sims 2 och sims 2 studentliv. Det är över ett år sedan jag spelade det nu och det är faktiskt ett väldigt roligt spel. Måste se till att skaffa det. Jaja, idag var det faktiskt helt okej, vi träffades vid graven där prästen sjöng en massa böner och hällde vin på graven. Jag vet inte riktigt varför man måste samlar 40 dagar efter inom grekisk ortodox, det har något med människans själ att göra. Jag fick låna mammas systemkamera och gå runt och ta bilder på min farmors gravsten som ligger 1 meter bort ungefär. Jag älskade verkligen min farmor, jag kommer ihåg allting med henne, hur hon såg ut, hennes lukt, hennes lägenhet. Jag kommer ihåg exakt allt. Varje gång jag vaknade så var hon alltid uppe. Hon gick alltid upp först och började göra frukost. Jag minns hennes undulater som gick promenader över borden för att plocka upp lite brudsmulor och gotta sig. Hennes koloni där hon odlade grönsaker, framför allt purjolökar, det gillade hon jättemycket. Farmor åt alltid purjolökar helt som dom var, hon skar aldrig upp dom eller något. Hon var helt underbar.
Men så kom cancern, den äckliga jävla sjukdomen och tog henne, to henne ifrån mig, jag hade behövt henne nu, behövt hennes leende och hennes kramar.
Hur som helst, efter visiten på kyrkogården så körde vi hem till pappas kusin som bjöd på mat. Jag märkte att de hade the sims 2 så jag satt och spelade lite, men inte så jättelänge. Jag och min lillasyster dränkte en hel familj, hehe. Men det var bara för att våran familj skulle ha huset. Men jag tycker nog att The sims 2 studenliv är roligare att spela. Där behöver man bara sköta om sin egen person. Hur som helst, efter den lilla datastunden gick jag och lillasyster ut och åkte skateboard. Det var läskigt, men ändå ganska roligt faktiskt, jag trillade inte en ända gång, och det är jag stolt över. Lillasyster trillade inte heller. Vi stötte på en katt som jag tyckte väldigt synd om, antingen så hade den precis varit i en riktig catfight eller så har den en dålig ägare, för det var fullt med sår på den. Ett sår var mycket stort vid örat, där den hade skrapat bort hela pälsen. Jag och lillasyster satte oss ner för att klappa den då den satt och strök sig på marken. Den betedde sig mycket aggressivt mot oss och lyckades riva mig en gång och lillasyster en gång också. Men jag klandrar den inte faktiskt, sedan så gick den iväg och det gjorde vi också. Efter lite mer skateboardåkande och en liten promenad så var det dags att åka hem.
Så nu sitter jag här och ska alldeles strax gå och fylla på mat och vatten till kaninerna.
Jag längtar som fan till göteborg, det är inte så många dagar kvar!
Hejdå.

Tårarna bränner bakom ögonlocken.
Men jag ska inte gråta.
Ingen får se.
Ingen får bry sig.

Jag mår inte bra. Jag mår verkligen inte bra, jag har en klump i halsen som inte vill bort. Jag känner mig ful, fet och missanpassad.
Idag så ska vi till pappas bror och fira midsommar, problemet är att jag inte har några färgglada kläder förutom lättklädda kläder. Lättklädda kläder får jag inte ha på mig eftersom jag är i en killes kropp. Inte för korta shorts, inga nylonstrumpbyxor eller något sådant. Allting ska vara täckt med något. Nästan. När de säger att jag inte får ha på mig saker av den anledningen är det som om någon har släppt 50000000 kg rakt på mig. En röst kommer upp i mitt huvud och viskar och klöser i hjärnan. Den viskar saker som: "Du är missanpassad, samhället vill inte ha dig, du är utanför samhället." Jag blir äcklad och gråtfärdig bara jag ser på mig själv. Det värsta är att ingen förstår mig, eller jo, kanske, men ingen vill förstå. De väljer bort mina känslor och sätter sina egna framför. Deras känslor är ju såklart mycket viktigare och mina betyder inte ett skit.
"Dina känslor betyder inget"
Rösten är elak, den hånskrattar och gnager sig in i min hjärna, jag vill sova. Sova bort alla problem för dagen. Men det kan jag inte.
Jag för nöja mig med att ha på mig ett svart linne och svarta aladdin-byxor. Om jag bara hade haft typ ljusrosa så hade det varit bra, men det har jag inte, det är bara att jag inte vill klä mig svart. Jag känner mig så emo.
Jaja.
Nu ska jag göra mig i ordning.
Hejdå.

Jag hoppas att ni får en riktigt bra midsommar! Det är ljusaste dygnet på året, men jag ska nog inte vara uppe så länge, jag är så trött så efter att ha sovit i några timmar känns det som inga. Sedan ska jag ju till Malmö imorgon. Min farmors bror begravdes för 40 dagar sedan imorgon, och det hör till den ortordoxa tron att man ska hälsa på graven 40 dagar efter. Sedan ska vi hem till pappas bror och äta midsommar mat, jag gillar inte det, allt jag gillar är jordgubbar. Jordgubbar är seriöst det godaste som finns.
Om 5 dagar åker jag till Göteborg, awesome ska det bli! Jag ska träffa Emelie och vi ska gå runt hela dagen, hälsosamt och kul!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, saker kommer upp men försvinner lika fort, men jag ska nog gå och sova snart ändå.
I alla fall så hoppas jag att alla får en bra midsommar!

Tack för solen föresten!

Jag får psykryck just nu. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Mitt psyke är klyvet och jag trillar snart ihop! Jag har ingen som helst kontroll över mig själv just nu.

JAG VILL INTE!

Klockan är nu 4:00 på morgonen och jag har fortfarande inte fått någon sömn. Det dunkar i mitt huvud, jag måste få sova snart, annars faller jag väll ihop och typ däckar vid datorn.
Jag längtar som fan till Göteborg ska ni veta. Jag vill bort från denna skitstaden nu.
I alla fall, så ville jag bara säga att kvällen med Maja på MSN var helt awesome! Tack för den! ♥

R.I.P Othello ♥

2010-06-21

Jag vet att jag måste. Där jag sitter så väller det ut så mycket fett att en fullvuxen kan lägga sig på det och inte känna golvet. Jag hatar min kropp, jag har alltid varit tjock, jag kan omöjligt ha varit smal. Jag måste börja äta mindre, så lite som möjligt i alla fall. Lunchen går ju bara att skita i, eftersom jag sover till klockan tolv på dagarna så har jag redan missat lunchen. Det är frukosten och middagen jag är orolig för. Jag mår bra av att inte äta, jag känner mig så glad inombords och blir så nöjd med mig själv när jag ser att kilona åker bort ur min kropp. Ätandet för mig, är inte någon basic instinct, jag antar att det har varit det från början, men nu är det absolut inte det. Är det ingen som fattar hur tjock jag är, är det ingen som verkligen ser fettet som jag bokstavligen badar i?! Jag till och med andas in fett! Magen väller ut och låren är två stockar. Om man klämde mycket på mig så skulle det komma ut olja istället för fett. Ingen ser det, men alla VET att det finns där. Jag har en längtan som jag hade kunnat döda för om att se mig själv i spegeln och faktiskt vara nöjd med mig själv. Med min kropp, att slippa allt fett som väller ut. Slippa se mig själv som ett stort jävla missfoster.
Gud, du gjorde mig trasig! Jag hatar dig för att du bara lät det passera! Jag betyder inget för dig, jag blev trasig! Jag är inte menad att vara i denna världen egentligen! Jag är menad att bara...dö.
Jag vet inte vart jag ivll komma egentligen, men jag behövde bara skriva av mig. JAG VILL BLI SMAL! JAG SKA BLI SMAL!




Tack till:

Emelie

Felicia

Maja

Mathea

Utan er skulle jag lämnat jorden, för längesedan.

Jag älskar er, tack för att ni finns ♥

Jag känner mig så äcklig, tjock och värdelös. Jag ÄR äcklig, tjock och värdelös. Det finns inget annat att göra, än att inse sanningen. Låren är två stockar och magen är som 3 stycken kanonkulor samlade i en ända mage. Jag är så äcklig. Riktigt jävla fet.

Jag har åkt på en mycket dum förkyldning som snart kommer att utvecklas till feber. Men jag har inget emot det, det ska ändå bara vara sol imorgon och sen så ska det börja regna igen. Det får inte börja regna! Jag vill ha en solig och varm sommar, inte en sommar som känns som ett jävligt förlängt höstlov. Jag orkar inte. Det gör inget om blir sjuk i en vecka, för det kommer ändå bara att regna. Vad är vitsen med att gå ut? Ingen, det finns ingen som helst vits med att gå ut när det spöregnar och alla mörka moln tittar på en.
Nu måste jag snyta mig och sedan sova.
Godnatt.

Jag har fått sommarjobb, inte världens bästa heller. Jag sa ju till mig själv att jag skulle sluta drömma om Cubus, för det kommer aldrig att hända. Istället så ska jag dela ut tidningar i olika affärer. Det kommer att ta några timmar och jag kommer att tjäna uppmot 300 kronor. Det är ju bra. Men den ända nackdelen är att jag inte får se ut som jag vill. Jag måste se ordentlig och pryd ut, annars får jag inte. Det är för att jag representerar det företaget som har tidningen. Fuck that säger jag bara. Mamma har inget som helst tålamod med mig utan blir arg för minsta lilla och börjar klaga om sina problem. Jag anser att om jag ser ut som jag vill, så antingen tycker folk att jag är ful, duuh. Eller så tycker dom att jag är intressant och kan inte motstå att läsa tidningen. Jag kan inte vara "normal", jag har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Jag vill tjäna pengar, men jag vill inte gå och dela ut tidningar i 4 timmar. Varför är jag inte tacksam?! Det borde jag vara, men jag stör mig som fan på att jag inte får ha tuperat hår och smink. Men jag ska sminka mig ändå, men kanske i en lättare version.

Tack och hej.

Jag längtar efter solen. Jag längtar så. Alla dessa moln, det borde vara olagligt att så många moln, åska och regn kommer under sommaren. Men jag kan ju inte bestämma vädret. Jag kan inte bestämma vädret där ute och jag kan inte göra det där inne heller.
Jag känner mig så livlös, jag lever inte. Eller jo, men jag lever på andra människor. Vissa människor måste jag ha för att vara glad, jag kan inte vara glad annars. Jag kan ju inte klamra mig fasst vid nadra människor så, för jag måste lära mig att var och en försvinner i sinom tid. Förutom vissa personer. Världen förändras, saker förändras, allt förändras, det är inte som i en film att allt blir bra tillslut. Livet kan vara en film som antingen har ett lyckligt slut eller ett mycket hemskt slut. Nu vet jag inte vad jag sitter och skriver, jag tror faktiskt inte att jag orkar bry mig heller. Sommarlovet är här, men jag känner ändå att någonting saknas. Självmordstankar har börjat hemsöka mig. Rakblad, uppskurna armar och blod. Jag känner ingen anledning att leva. Det känns som att allting ändå kommer tillbaks och slår mig rakt i magen. Hur lycklig jag än kommer att bli kommer något alltid att komma och förstöra allt. Jag kommer aldrig bli nöjd med mig, jag kommer alltid att vara tjock och äcklig. Jag kommer aldrig att kunna titta mig i spegeln och tänka att jag faktiskt duger. Det kommer jag aldrig att kunna, för det är inte sant. Det går inte att hoppas på något som aldrig kommer att ske. Det är som att försöka övertala alla att 1 + 1 blir 3.
Jag kan inte ens spy om jag så stoppar en tandborste i halsen! Så fail är jag! Jag är FAIL med stora jävla bokstäver! FAILFAILFAILFAILFAILFAILFAILFAIL! Och jag kan skriva det i all oändlighet!
Ful
Äcklig
FET

Nu lyssnar jag på musik för att få mig att må bättre. Det funkar till viss del, men inte så mycket som jag hade hoppats på. Jag vill ut! Jag vill göra något tillsammans med någon! Det gjorde jag ju till viss del igår, jag var på Cubus med lillasyster och hennes kompis och köpte 4 supersöta linnen. Men jag vill ha det så varje dag! Jag vill att varje dag ska vara ett nytt äventyr! Jag vill ha minnen! Minnen för livet som jag kan skriva ner här! Men jag vet ju också, att jag måste inse sanningen också. Sanningne är den att jag inte har några kompisar, eller jo, fyra stycken at the moment. Jag kan bara träffa två av dom. Dom andra måste jag åka till. Dom bor ganska långt ifrån där jag bor. Varför bor jag i denna lilla skithålan?! Jag blir så jävla sur att mina föräldrar för att de valde det här stället att bo på! Jag menar varför liksom?! Det är en liten byhåla! tack för att jag träffade Felicia här, det är faktiskt det ända jag kan säga tack för om Laholm. För vet ni vad, Laholm suger! Det bor 6.000 personer här varav 3.000 om inte mer är barn och 99,9% är fjortisar. Jag är 00.1%. Jag vill bo i en storstad, där det alltid finns något nytt att göra, där man kan åka till sina favoritaffärer varje dag och umgås med alla möjliga! Ingen dömer en efter utseendet eller skriker saker efter en, eller jo några människor gör ju det. Det får man ju ta och räkna med. Jag måste verkligen sluta drömma.

Idag fick jag mina betyg, och jag är faktiskt stolt över att jag bara har 3 G och två IG. Alla dom andra ämnena här jag MVG eller VG i. Så det blir nog ganska mycket betygpoäng tillsammans. Jag kanske har förhoppningar trots allt.  Jag behöver bara förbättra lite så har jag det! Men det kommer att bli jobbigt. När det kommer till att man ska göra det, då är det inte så enkelt längre.

Jag funderar på att skaffa sommarjobb, så att jag slipper tråkiga dagar och som bonus så tjänar jag ju pengar som jag verkligen behöver. Först så funderar jag på Cybtekk som är en alternativ frisör i Göteborg, men då måste jag ju helst bo där och jag vet inte om det går för min faster. Annars så funderade jag på ett jobb på Cubus, kanske hänga upp kläder eller något sådant. Men jag tror inte att någon av dem vill ha ett megastort fetmatroll som skrämmer bort alla kunder. Sommarjobb kanske är ett bra sätt för mig att skippa lunchen också, det får jag fundera på, men jag hoppas det. Men jag tror att man måste vara mint 16 för att jobba där.

Idag insåg jag att jag har blivit en tuggare, jag tuggar tuggummin konstant och köper stora påsar ifrån Lidl. Men jag behöver mina tuggummin för att hålla mig borta ifrån alla sötsaker som jag blir sugen på lite då och då. Det är en liten bonus att tuggummina har laxeringsmedel i sig, om än lite, men det är ju alltid något.

Imorgon blir det sol och det gläder, men sedan kommer alltid molnen tillbaks, så är det alltid.

Så mycket jag skulle kunna skriva, och så mycket jag vill skriva. Men jag vet att folk blir för uttråkade av att läsa allt, så mycket som jag gnäller. Men jag vill ändå tacka dom som läser, kramar till er!
Nu ska jag förmodligen gå ner och låtsas att allt är som vanligt genom masken jag har på mig.

Hejdå.

Nej, men det känns så.

Idag har jag varit på lillasysters skolavslutning, det var den sista skolavslutningen på skolan som alla syskonen har gott på till 6:an. Det var lite mysigt att uppleva alla gamla saker. Men samtidigt så börjar man ju tänka tillbaka på tiderna man hade där och vill komma tillbaka dit. Det var himla bra i mellanstadiet säger jag bara. Inget skitsnack, okej kanske lite, men inte alls så mycket som det är nu. Det var bara lugnt och man hade samma lärare i vartenda ämne. Nästan i alla fall.
Det ända som var dåligt med detta är att jag är enormt trött för att jag somnade klockan 1 igår och var tvungen att gå upp vid halv 8 eller något liknande. Men sånt är livet.  Jag vet inte riktigt varför jag började skriva, jag gissar på att jag ville skriva om något men sen så glömde jag bort allt. Äsh.
Nu ska jag nog lägga mig och vila en liten stund, sen så ska jag på en student.
Hejdå.

Paret som har bott hos mig så länge har kommit tillbaka. De väser, hånar och klöser i mitt psyke. Jag kan inget göra för att stoppa dom. Jag kan bara lyda deras order blint, annars blir dom aldrig nöjda. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, jag mår så jävla illa just nu.

förlåt mig. förlåt mig verkligen.

Äntligen! Jag är fri i ett bra tag. Fri ifrån skolan och fri ifrån alla krav som det innebär! Jag vill ha en så händelserik sommar som det bara går! Jag vill ut ifrån mitt hus och trista gamla Laholm! Jag vill resa till storstäderna! Ut vill jag!

Ge mig planer! Ge mig umgänge! Ge mig livet!

0708461389

Kram <3

Det är mycket bra. Jag har blivit solbränd och är röd över hela ryggen, det är inte särskilt bra. Men det kommer att bli brunt senare och då är jag nöjd. Men jag mår ändå inte bra, jag känner mig så jävla kluven i huvdet och helt jävla utsliten. Jag ör arg på mig själv för att jag väger så mycket som jag vet att jag gör. Kalorier,kalorier och mer kalorier. Det det ända som jag är full av! Jag kommer aldrig att kunna se mig som vacker, jag ser bara en fet apa som står framför spegeln. Jag sminkar mig för att jag tycker att jag ser bättre ut då. Man får göra det konstgjort för att få det att se bra ut. If you fake it, you make it.
Men jag vill inte fakea länge till, jag vill riva sönder min kudde och skaka om hela min värld och tappa alla kilon som jag har gått upp sen i somras. Jag var finare då! Jag var kanske inte smal, men jag var i alla fall inte fetare än vad jag är nu! Ätstörning UNS, jo visst, du kan dra åt helvete din jövla störde äckliga lärare! Allt jag ville var att bli vacker, se mig själv i spegeln och vara nöjd med det jag såg. Men det fick jag inte. Istället gjorde ni raka motsatsen och får mig att vilja spy ut alla inälvr i kroppen varje gång jag ser mig själv i spegeln. Alla säger att jag är fin och vacker och jag säger tack, men det är bara för att jag inte orkar tjafsa om det. Jag orkar inte med att argumentera, jag är för trött för det. JAG ÄR FUL, FET OCH ÄCKLIG! Bara ta och inse det någon gång! DET FINNS INGET SOM HELST FINT MED MIG OCH HAR ALDRIG FUNNITS! Jag vill bara skära upp min mage och ta ut allt fett som ligger där och hälla det i en hink och sy ihop magen! Jag kommer aldrig att bli nöjd med mig själv så länge jag ser ut såhär. Vet ni hur det känns att bara titta i spegeln och du ser någon som får dig att vilja vända ut och in på dina ögon eller helt enkelt ta livet av dig för du får inte ut bilden ur ditt huvud. Spegarna borde gå sönder så fort jag tittar in i dem! Mitt BMI är säker 40000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000! Eller mer! Jag vågar inte kolla. Jag vill inte få reda på sanningen. Fetto, ordet ekar i mitt huvud, det går inte att undvika sanningen. Den hoppar över dig, sliter ut ditt hjärta och lämnar dig där för att förblöda tillsammans med din krossade lycka.
JAG ORKAR INTE!
Jag vill bara lägga mig i sängen och skära upp mig själv och ligga där och förblöda. Jag vet inte varför, men jag anser att när man inte blir nöjd med sig själv någongång, blir man aldrig nöjd med själva livet. Visst, man kanske har det bra och allt sånt där, men du vet ändå att det finns en liten repa i alltihop. Det är jag! Det är jag som är repan i MITT liv!
Men jag ska klamra mig fasst vid livets sista andetag om jag måste, för jag har inte gjort mitt på jorden än.
Nu går jag och vilar lite.
Hejdå.