Längtan.

Bara 4 dagar kvar tills höstlovet kommer. Göteborg här kommer jag!
Att handla är:
Rosa lösögonfransar
Två fejkpiercings
Det är måste, annars vet jag inte, jag måste fixa mina cyberlox innan jag åker dit också.
Det är slut med tysta dagar i skolan nu, annars blir det ingen mer japanska för mig.
Tack som fan.
Jag har stora ärr på min mage nu, förvånadsvärt nog så rann det ut blod och inte fett. Rakbladet är mig kärt! <3
Imorgon ska vi bada, fuck, jag får väll säga att det var kaninerna som rev mig, eller så bryr dom sig inte, vad vet jag. Hoppas Tokyo Decadance blir av, då blir jag glad, det kanske inte blir av, eftersom mamma och pappa kanske får se ärren.
Fuck.
Jaja, vi får se hur det går imorgon.
Hej då.

Hej då för now.

Ska sova över hos Felicia nu <3
Jag blir en bulimiker snart.
Jaja.
Tack och adjö för now!

If there's nothing missing in my life. Then why do this tears come at night.

Inget blir någonsin perfekt. Men man kan väll försöka få det så nära som möjligt. För mig är det nästan omöjligt. Jag behöver en hel del massa glädje om jag ska kunna göra så att mitt liv blir nästan perfekt. Jag hinner aldrig greppa tag i någonting, utan bara flyter med livets eviga flod. Mitt liv går likadant hela tiden, och det är ingen större glädje. Snart blir mitt liv så tråkigt att jag tror snart att jag kan förutsäga det. Det kommer jag säkert kunna göra om sisådär några veckor om det fortsätter såhär. Mina drömmar och vänner och en liten gnista hopp håller mig vid liv, det är inte mycket. Men det är det ända jag har kvar. Mina vänner är mycket, men om dom försvinner, vad ska jag leva för då, ingenting, det är svaret. Då har jag verkligen inget kvar längre. Förutom mina drömmar. Jag hoppas inte mina drömmar lämnar mig, jag känner mig så jävla tom hela tiden. Inget hjärta. Inga känslor. Allt är bara en kedjecirkel som inte tar stopp.
Jag skulle vilja skrika, jag är mina drömmar! Men mina drömmar är döda. Jag lyckades inte hålla dem vid liv.
Citat av Berny Pålsson från boken Vingklippt Ängel.
Detta cictatet blir jag snart rädd för, jag vet inte hur länge jag kommer att orka hålla mina drömmar vid liv, hur länge kommer dom att finnas där för mig. Jag hoppas föralltid! Om nu inte dom tycker att jag är jobbig och sticker dom också.
Lämna mig inte! <3
Jag undrar,bloggen. Jag undrar om man ser igenom min mask, masken som jag sätter på mig varje dag för att ingen ska se, ingen får se det äkta, hur jag verkligen mår. Men ibland kan det lysa igenom. Men då får det väll göra det då. Dom kommer ändå aldrig få veta, ingen kommer någonsin få veta, för dom har inget med det att göra, mitt liv är mitt eget liv.
Nu ska jag tänka på snälla saker som Mizuho, min japanska lärare och japan i allmänhet, det är bäst! <3
Hej då bloggen, förlåt för mitt jobbiga klagande.

Sega Söndagar.

Söndagar är alltid så sega, jag har ingen ork till någonting, för det är skola imorgon. Jag vill inte dit! Det finns aldrig något att göra, så varför ens försöka lysa upp dagen.
Jag ska rida igen på måndag kväll förhoppningsvis, då ska jag rida på en stor fin häst som heter Kitty. Trevligt trevligt, jag har i alla fall hittat något som jag kan göra på vissa dagar. Nu när jag inte har pengar eller något. Förutom datorn vill säga, men när jag inte är vid den så kan jag ju rida lite då och då.
Jag föddes i fel generation, jag vill tillbaka en generation! Och få samma intressen såklart, för då var Angeleek och Manba-stilen populärast och alla i Japan var typ färgglada. Nu är alla bara svarta. Jag gillar svart, men föredrar faktiskt förgglatt mode. Och nu är nästan hela Manba-stilen utplånad, hoppas den kommer igen, bättre än någonsin.
Jag måste skaffa löshår. Jag vill ha samma hår som Mami hade i en video, hon är så enormt snygg! Jag vill vara liten och smal och snygg! Men istället är jag äcklig ful och fet.
Det bästa är att man får se en närbild i videon på hennes sminkning, awesome!
Ingen vet vad jag pratar om nu, bloggen. Haha. Det är lite skönt att ingen vet, ingen förstår. För då får man vara ensam med sina tankar.
Jaja, nu ska jag leta bilder på AngeleeK och sedan gå ner eller något skit.
Hej då bloggen.

As the days go by.

Hej bloggen.
Idag var jag ute och red med lillasyster, faktiskt väldigt mysigt, testade att trava lite också. Hästar är fina djur, och vi kanske ska rida på tisdag igen, det blir kul. Jag gillar inte landet eller så, men rida är faktiskt mysigt.
I övrigt har inget hänt, mitt liv är en ända rak linje. Fail.
Ingen har märkt ärren än, och dom är ganska lätta att dölja, mamma vet om det. För BUP sa det till henne. för BUP är onda.
Jag funderar på att väga mig, men jag orkar inte eller vill inte. Vågen kommer bara visa 100 kg minst, så det vet jag redan.
Detta var en lite uppdatering bloggen, hej då för nu.

I did it.

Jag gjorde det. Igår kväll. Rakbladet gled sakta mot huden. Blod kom fram. Ångesten borta.


NEJ!

FAN BLOGGEN! HELVETE!
Jag kommer att bli en bulimiker, det är jag säker på.
Innan ikväll skulle jag köpa en energidryck, så storasyster skjutsade mig snällt till Willys. Köpte en Burn, dubbel, den är god. Det värsta var att jag köpte en Mentos, mintsmak. Och åt upp den snabbare än kvickt, det kändes för jävla hemskt! FAN!
När vi var påväg hem så fick jag resten av Doris från min storebror, som jag vräkte i mig. Nu vill jag bara spy! Spy upp allt fett som jag har ätit, spy ut all sorg och rädsla! Jag kommer att sluta som en jävla tjocksmock innan jag dör! Det är jag säker på! Eller så blir jag en bulimiker, bättre är väll det antar jag. Fan vad jag är rädd nu!
Imorgon får jag sluta helt med godis! Och kanske energidrycker, jag gör vad som än krävs! BUP lyckades nästan hjärntvätta mig! Men inte nu längre! Jag har genomskådat dom! Dom har INGEN makt över mig!
Ge mig ett rakblad!
Jag måste skära för att se om mitt blod har fått små fettklumpar i sig, det är jag nästan övertygad om, så jag måste skära ut allt gammalt blod och ersätta det med nytt! Om jag bara kunde.
Jag vågar inte ställa mig på vågen, för jag vet redan vad den kommer att visa!
60 kg
Gissar jag på, denna sommaren vägde jag 52 kg, men BUP kom in i mitt liv, och började sin eviga hjärntvättning! Men det funkar inte på mig! Jag vet vad dom försöker med nu! HAHA! Jävla idioter!
Jag vill gå till ett ställe där man ser ut precis som man vill och alla respekterar det, men icke då. Det stälet finns inte, det ända sånt ställe jag skulle komma på är drömmarna. Och om det stället bara finns i mina drömmar, då vill jag leva i mina drömmar, jag orkar seriöst inte leva på jorden om inte tiden pausas lite! Så jag kan lägga mig ner och tänka igenom saker och ting.
FAN!
Spykänslan kommer snabbare och snabbare, jag måste hindra mig från att inte dra fingrarna i halsen och spy, för då sätter allt igång igen. BUP, sjukhus och blablabla. Det orkar jag inte, vadfan gör BUP egentligen i mitt liv, jag mår bara bra! Så varför fan ska dom komma in och tvinga mig att riva upp minnen och förstöra allting! För att dom är onda kanske? Det visste jag ju från första början.
Magen håller på att växa, den kommer snart att svälla upp som ett bowlingklot, måste komma på en diskret plan om att sluta äta snabbt! Innan jag blir ett levande mount everest!
Nu ska jag inte sitta här och beklaga mig mer, hej då bloggen.

Konvent.

Nervös inför idag. Jag vet inte hur det kommer att gå, jag kanske lämnas ensam. Men jag får lita på Eden.
Jag åker på konvent idag, och jag har ingen aning om hur det kommer att gå.
Hej då bloggen.

Jag orkar inte nu.
Fanfanfanfanfanfanfan! Jenny ska till Tokyo och jag får inte hänga med! På grund av er, jag hatar er! Kan ni inte hitta någon annan jävla tonåring att vara hos! Era jävla helvetes fan! Ni ska bara veta hur jävla mycket jag hatar er!
DÖ!
Jag grät mig till sömns innan, det var skönt, jag har inte gråtit på vad som verkar flera månader, så jag satt och grät ut alla mina känslor på lite mer än en halvtimme. Jag vill åka till Tokyo så jävla mycket! Men icke. Fan för er! Fan för allt!
Om ni ska hindra mig från mina drömmar i livet har jag inget alls emot att döda mig själv! Vad fan är meningen liksom?! Ingenting alls!
FANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFAN!
JAG ORKAR VERKLIGEN INTE!
Hejdå.

I väntan på regnet.

Vi står där.
Två personer.
Håller i handen.
Hårt.
Molnen är inte som de brukade vara.
De är gråa och solen har gömt sitt ljus bakom dem.
Jag känner hur första droppen träffar mig.
Och en till.
Regnet har börjat.
Det forsar ner på oss.
Vi står där och blir genomvåta.
Tårarna från himlen forsar ner.
Likaså tårarna från våra ögon.
Vi vet inte vad vi gråter för.
Bara att det är sorgligt.
Plötsligt faller vi ner på den blöta marken
Förlorar all kraft.
Men händerna förlorar aldrig kontakt.
Utan dig lever jag inte.
Vi ligger där och gråter.
Hur länge vet jag inte.
Vi vet inte längre om vi gråter av lycka eller sorg. Bara att vi gråter.
Snart kommer vi drunkna i våra tårar.
Men det gör inget för mig.
För jag får i alla fall se ditt ansikte innan jag dör.
 

Hej då, for a night.

Jag ska sova över hos en annan familj eftersom mamma kanske kommer in på sjukhus. Awesome.
Jag hoppas verkligen jag kommer kunna sova. Men jag vet att jag inte kan. Så detta blir det sista jag skriver innan jag åker iväg dit.
Tack och adjö, bloggen.

I'm sorry.

Jag vet inte.

Jag hinner inte med. Jag vet inte. Allting är bara en stor sörja. Jag hänger inte med i livet, skolan och allt. Mina tankar susar omkring likt en jättestor berg-och-dal bana som bara går om och om igen. Kan man inte bara stoppa tiden lite? Bara typ en timme eller så! Jag vill bara sova lite längre!
Känslan att skära har blivit större, ibland har den minskat och ibland är det stor. Den smyger sig på mig ibland och jag anar hur den tar över mitt inre. Blodet är mig kärt, och har varit ett tag nu. Jag funderar på att rista in FETTO i magen på mig. Ge mig ett rakblad! Funderar på att köpa ett från consum, men jag vet inte om man måste vara 18 och hur mycket det kostar. Jag kom på en sak, om jag skulle skära mig runt hela kroppen, då skulle hela jag vara ett konstverk.
Selfdestruction or Inner beauty?
Det skulle det heta, eftersom det är selfdestruction och många tycker säkert att det är groteskt,fult,äckligt ock så vidare. Men Inner-beuty delen är att rätt så många människor ändå ser det som ett konstverk och uppskattar det, det har jag funderat på dom senaste veckorna, bloggen. Man vet ju aldrig med människor. Dom kan vara snälla i ena sekunden och andra hur bitchiga som heldst. Falskhet äcklar mig enormt mycket.
Senaste dagen har jag kommit på en design, som jag ska änvända när jag är Manba, awesome. Bara det att den kanske är lite svår att göra, men det får jag ta. Jag har ju redan en bastkjol, bara det att solariumet kan bli lite läskigt, jag har aldrig varit i ett sånt. Egentligen tycker jag inte om att vara solbränd,bloggen, jag följer aldrig med till stranden på sommaren eller liknande, men solbrännan går ju över. Och om man ska vara Manba så krävs det en solbränna. Frågan är bara hur dyrt det kommer att bli.
Jag vill bleka håret! jag måste det om jag ska färga det blått, ljusblå är en fin färg, och jag älskar at färga håret, så varför inte?
Jag känner mig egoistisk, jag hatar den känslan! Så jag ska inte skriva så mycket mer,bloggen, kanske lite till bara.

MEDDELANDE TILL MAJZ:
Du, jag tänkte att vi ska ju vara Manbas, så kan inte vi liksom dansa ParaPara utanför Nordstan också? :D Det hade varit askul! >w<
Svara genom en kommentar! :D

Hej då bloggen.

Kawaii

Dagens citat fick bli dagens lilla rubrik, eftersom det är nog det ordet som jag har använt mest idag.
Badet var jobbigt. Nog om det.
Maten var jobbig. Nog om det.
Japanskan var awesome! Som alltid! Och nu ska jag berätta om den för att jag vill!
Hon testade hur mycket jag kunde, ett test, eller två, fick 11/11 och 19/20, inte illa om jag får säga det själv. Hon är en så snäll lärare så det blir lättare att lära sig! :D
Vi snackade lite om Harajuku och Shibuya och olika gatustilar, hon har sett alla eftersom hon har bott i Japan! Det vill jag också. Jag måste dit!
Nu har jag inget mer att skriva, japanskan var ännu en gång helt awesome!
Nu ska jag tänka på att jag borde ha spytt idag efter maten.
Hej då.

Tiden flyter iväg.

Jag hinner inte med i tiden! Kan någon snälla stoppa den lite grann! Jag vill bara vila en smula!
Men det går inte och stoppa, så jag får väll sluta simma och kravla mig upp och titta på alla andra som flyter förbi med tidsströmmen.
Idag sa jag ingenting i skolan, jag har ingen lust att prata så varför ska jag då göra det? Jag har ingenting att säga heller, så varför inte bara vara tyst. David irriterade sig på mig idag, ännu en gång ville jag döda honom! Jag fick synen igen, blodig kniv, kroppen på marken, huvudet rullar. Jag hade inte kunnat döda honom, men skada honom kunde jag göra.
Imorgon kommer jag att dö psykiskt. Vi ska bada imorgon. Vilket betyder visning av överkroppen! FANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFAN!!! srhasljrhasjkrfhsdljsfökdjfaöklfjasdkfasjfl!
Jag är fet och ful och äcklig! Är det ingen som vill fatta det någon jävla gång! Ingen som vill fatta att jag inte vill visa fettet som väler över byxkanten! Men dom bryr sig inte, bara man badar så är det bra, och om jag inte gör det så får jag straff för det senare och blablablablabla D:
Jag kanske skriver imorgon, om jag överlever.
Efter badet blir det japanska! Det är ju en positiv sak! :D Ännu en dag med en awesome teacher! :D
Jag skriver inte mer nu, för inget jag skriver är intressant ändå, bloggen, hej då.

Night time.

Nu är det natt.
Sitter hemma i systers lägenhet och skriver på hennes laptops. Dom är mysigare än vanliga datorer, jag måste skaffa en någon dag. Jag kan inte sova. Awesome. Är trött och sliten, får väll försöka sova någon gång ändå. Syster är uppe och lyssnar på musik, hon lät mig sitta lite själv så jag tar chansen och skriver nu.
Vet inte hur länge jag kommer vara uppe, jag vill inte veta det heller. Men klockan är 00:43 så det är inte sådär jättemycket.
Det är mörkt ute, det är lite läskigt, eftersom syster har en lägenhet som är som ett litet hus, är det lite läskigt att sitta här för sig själv nere på nedervåningen, dock är det mysigt också. Tyst och lugnande, det är inte ofta det är såhär tyst, inte i mitt hus i alla fall, i nattid är alla tysta, jag skulle vilja har varm choklad men jag kan inte fixa det, så jag får väll ta en kopp vatten istället. Awesome.
Nu är det söndag, en dag tills skolan drar igång sin endlessvecka igen, inte så awesome. All tid i skolan känns som flera 100000 år, när det bara är några få timmar, men om man är deprimerad och inte kan tänka är det inte så jävla kul! På onsdag har vi bad också, fanfanfanfanfanfanfan, får väll glömma badkläderna igen. Vill inte att andra ska dö av skräck.
Nu ska jag gå och ta mig en kopp vatten och fortsätta flyga runt i cyberspace.
Hej då, bloggen.

Likgiltighet

Hej bloggen. Idag åker jag till systers lägenhet, sover över där till och med. Det ska bli kul, hoppas jag.
Dagen har inte varit någonting förutom just tråkig, likgiltigheten svämmar över mig likt ett hav. Den dunkar i mitt huvud och håller på och göra mig galen. Jag kan inte sitta vid datorn för länge för då blir jag uttråkad.
Jag har tappat törsten, jag känner inte alls att jag är törstig längre, jag kan gå i ett dygn utan att dricka, utan att äta också för den delen. Men det får jag ju inte.
Jag såg mig i spegeln när jag skulle dusha, magen har växt, otroligt mycket! Nu vet jag, jag kommer vara fet för resten av mitt liv, så jag får väll för fan ta och vänja mig vid det.
Jag hatar att likgiltigheten drar över mig men jag kan inte göra något som kan stoppa den! Jag är för trött och orkar inte!
AAAAH!
Hej då bloggen.


Fetto

Fetto.
Fetto.
Fetto.
Fetto.
Fetto.
Fetto.
Fetto.
Dö.


Nolifer.

Idag i skolan kastade någon en macka på mig. Så trevligt. Fick smör i håret och det blev fett och äckligt. Fail D:
Utöver detta har inte dagen varit så särskilt speciell, hittade ett par nagel-smycken som jag kanske ska köpa, jag vill dekorera naglar, 3D naglar är fina.
Ikväll ska vi kanske till systers lägenhet och jag kanske ska sova där, hon har världens mysigaste säng nästan, frågan är om jag kommer kunna sova.
Jag har inga känslor längre. Eller jo en, och det är likgiltighet, den har kastat sig över mig och kommit in i mig. Jag kan inte känna mig glad,ledsen,sur. Ingenting. Jag orkar väll helt enkelt inte känna något, jag har inget att känna för heller. Inte just nu i alla fall. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv och jag vet inte vad som ska hända, om livet fortsätter såhär, då vill jag dö. Jag menar vad fan har jag att leva för om jag bara känner likgiltighet för allting. Men jag ska se hur gammal jag blir också får jag se vart livet bär.
Kanske till ett psykhem eller till Japan.
Hoppas det blir Japan.
Jag saknar rakbladen, en gång var dom en del av mitt liv, men nu har jag slutat med dom. Men jag känner ändå en saknad över att inte skära, se blodet rinna från ett vackert sår. Men jag kan inte, inte igen. Då blir det som cigaretter, man slutar aldrig med det. Blodet är trollbindande och dess makt över människor är total och går inte att stoppa. Blodet har en slags makt som människan inte förstår, eller inte vill förstå.
Jag saknar mina rakblad.
Nu ska jag sluta tråka ut dig bloggen, hej då.


Awesome bloggdesign by Emelie Strange! <3

Som ni märker har hela bloggen fått en makeover av Emelie Strange :D<3 Tackar ödmjukast till henne <3 Jag gillar verkligen den nya bloggen :3
Idag har varit helt okej, jag har haft japanska! ^^ Läraren var fruktansvärt trevlig, och hon gav mig några suddgummin från Japan som är helt enkelt för söta för att få suddas ut. Hon blev imponerad av hur snabbt jag lärde mig och hur mycket jag redan kunde, hon undrade hur länge jag hade gillat japan och varför jag ville lära mig japanska. Hon ska fråga hennes vän från Japan, hon kommer själv därifrån, om hennes vän kunde ta bilder vid Harajuku, eftersom jag sa att jag älskade japanskt gatumode, får hoppas att hon svarar :D Anywayz är hon en awesome teacher :D Jag har redan gjort läxan som jag fick, skriva mitt namn på Katakana och Hiragana, det var roligt :3 Hennes son hette Ringo, det betyder äpple på japanska, supergulligt! *O*
Efter den trånga och obekväma resan hem, så fick jag tröjjor av mormor, 2 av dom med hello kitty, och en med något annat som jag tror ska föreställa en seire, dom var fina ^^
Efter det har det inte hänt så mycket idag, men det har klart varit en ovanligt bra dag! :D
Nu ska jag göra läxan >.< I svenska alltså, hej då nydesignade blogg! :D

Ena dagen är den andra lik, eller?

Hej bloggen.
Solen skiner, men det är inte varmt ute. För många är detta en bra dag, men denna dagen är ingen speciell. Det är bara en vanlig vardag. Helgen är speciell däremot. Jag ska dusha snart, men jag ska nog skriva här först och gå in på bilddagboken och fråga "Eldmyran" om hon kan hjälpa mig med mina cyberlox. Mööööh D: Jag vill sova.
Jag är supertrött. Men jag får väll suck it up och fortsätta med livet. Eller om detta är det man kallar liv. Jag vet inte riktigt om jag vill kalla det för ett liv. Menmen.
Jag saknar Felicia, hon är så snäll och allmänt supergullig, men jag kommer inte träffa henne så ofta, eftersom vi bor ganska långt ifrån varandra >: Jag bor långt ifrån dom som står mig närmast.
Ironi, jag hatar dig D:
Nu har jag inget att skriva, inget händer någonsin ändå, hej då bloggen.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
bloglovin

Photobucket Jag heter då CupCake och bor i Laholm i Halland med min familj. Japan är mitt drömland och jag ska bo i Tokyo när jag fyller 18. Just nu är jag dock 14. Jag bloggar bara för mig själv och inte för någon annan, om du känner dig deprimerad efter att ha läst denna blogg. Fortsätt inte då.